Ja hörde en låt med den frasen en dag å kände att det passa bra in på mig...ja vet inte riktigt vad det var för låt men :p

Ibland känns det jag ska spricka eller bli knäpp eller nåt av alla känslor....ja visste inte att det var möjligt att ha så starka känslor...ja tror aldrig jag har känt så här starkt nån gång förut...ja svävar så högt uppe i det blå och är så kär

Men jag blir även rädd för mina egna känslor...ibland tänker jag att det inte kan vara nyttigt att tycka om någon så mycket som ja tycker om Johannes...jag blir även rädd för att mina vingar ska försvinna och då blir fallet ner väldigt långt...jag vet inte om jag skulle överleva det....det är läskigt hur beroende man kan vara av en enda person

Dessutom har jag ett problem med att alltid vilja vara perfekt å göra allt på bästa möjliga sätt med perfekt resultat och därför vill jag ju även vara den perfekta flickvännen så att ja matchar min perfekta pojkvän...men på det området misslyckas jag om och om igen...iaf enligt mina krav...ja får hoppas att Johannes inte har lika höga krav på mig som jag själv har...fast då borde han ju ha stuckit för längesen iofs

Ja blir så arg på mig själv när ja inte lyckas uppnå mina mål och krav....de är kanske aningen höga för att klara av men :p...ingenting är bra nog när det handlar om mig själv...om jag har gjort något bra så kunde jag ju alltid gjort det lite bättre...

Ja känner mig inte riktigt hel om ja inte är med Johannes...det är som att han har en del av mig så jag kan bara vara hel tillsammans med honom...å ja saknar honom så fruktansvärt mycket nu när ja inte kan träffa honom...det dröjer väl en två veckor till nu innan ja får se min sötnos igen...det kanske inte är så lång tid enligt en del...men längtar man så är det olidligt

Som det ser ut nu då så stannar Johannes kvar i Kalix iaf denna terminen...å det tycker ju jag är bra för då får ja ha honom lite närmare än Umeå

     
Kankse inte så bra med höga krav ändå :p