Helt plötsligt är inte sorgen där en dag
Sen ska ja träffa Sandra A och vi ska hitta på nåt. Kanske att det blir minigolf annars kanske vi ser nån film. Det är ju ganska mulet men det regnar ju inte iaf.
Jag har insett en sak den här helgen, eller det har väl kommit lite krypande. Det jag har kommit fram till iaf är att jag mår bra igen, jag känner mig inte förtvivlad och ledsen längre. Jag känner att jag kan gå vidare. Jag börjar inte gråta för minsta lilla minne längre utan kan se tillbaka på tiden vi hade tillsammans med glädje. Jag kan prata med Johannes om vissa saker utan att bli ledsen och börja gråta. Det känns lite underligt men skönt. Vi är väldigt bra kompisar och pratar om allt. Eller iaf nästan allt. Vi har nog ett väldigt konstigt förhållande egentligen. Det är nog lite märkligt att gilla en person så mycket som har sårat en så mycket. Jag saknar inte längre honom på samma sätt men jag saknar det vi hade. Men det är klart ja saknar honom men då är det mer på ett vänskapligt plan för vi har väldigt roligt tillsammans.
Det är konstigt det där med sorg. En dag upptäcker man att det inte gör ont längre och man märkte aldrig hur det gick till. Jag har även märkt att det inte så lätt att hantera sorg, varken för den dom har det eller de som finns runt om. Det är lätt att säga att man ska hjälpa till och finns där men många vet inte hur de ska agera och hjälpa till så då är det ibland enklare att bara låtsas som ingenting i stället och i stället komma tillbaka när det blivit bättre. Men jag tänker inte klandra någon för jag vet att jag själv inte heller är så bra på att hantera andras sorg. Det är svårt att veta hur man ska vara mot en person som mår dåligt. Förhoppningsvis har jag väl lärt mig något nu så jag bättre kan hantera andras sorg. Men jag kan bara hoppas för det är väldigt svårt. Det komiska är ju att den som har tröstat mig mest och varit mest som stöd är Johannes. Men det kan ju bero på att vi bodde tillsammans och det var han som såg när jag var ledsen.
Inte konstigt att vi tjatar
Alltså ibland förstår ja mig inte på killar. Igår hade vi tvättid och jag skulle ju till Kalix och Johannes var hemma så han fick ta hand om det. Ja tänkte att det skulle väl gå bra. Jag brukar ju för det mesta tvätta annars men det är ju inte direkt nån svår uppgift. Han hann att gå och lägga i tvätten precis innan jag gick. Men sen på kvällen när han hade åkt till Haparanda och börjat jobba så fick jag ett sms där han skrev att han hade glömt tvätten. Allting måste man tydligen göra själv. Så vi fick hämta den imorse när vi kom hem. Det är inte konstigt att vi tjejer tjatar när det händer såna här saker när man inte gör det :p. Det vore ju bättre om killarna gjorde saker som visade att de kan göra saker utan att vi säger till om de vill att man ska sluta tjata.
Hur är man bara vänner?
Jag har väldigt svårt att förhålla mig till det här med att bara vara vän med Johannes. Hur är man kompis när man varit tillsammans? Var går gränsen? Vad kan man göra och inte göra? Jag har en massa frågor men det finns inga svar. Allting känns jättekonstigt. Min kropp fattar inte varför den inte får pussas eller kela nåt mer och det krävs att man står emot automatiska impulser. Men det är svårt, speciellt när man bor tillsammans och allting annat är som vanligt. När kommer jag veta? Kommer jag någonsin göra det? Just nu lever jag i nåt slags vakuum mittemellan vänskap och kärlek där jag nog inbillar mig själv ibland att all är som vanligt. Det är enklare så. Det gör inte lika ont. 
Olycklig kärlek
Just nu är en väldigt jobbig tid. Det börjar sjunka in vad som verkligen har hänt och jag börjar inse vad det betyder. Men jag kommer nog inte helt förstå det förrän jag flyttar härifrån.
Jag måste ta mig själv i kragen för att orka med det sista i skolan. Jag är så fruktansvärt skoltrött just nu och det är en massa andra tankar som tar plats och virvlar runt. Men jag måste försöka hitta fokus för att kunna slutföra det här och nu är det inte mycket kvar. Egentligen skulle jag bara vilja ligga i soffan framför teven hela dagarna och inte behöva tänka på nånting men det går inte.
Vissa dagar bara gråter jag, vissa dagar mår jag relativt bra, ibland oroar jag mig över alla praktiska saker som måste fixas, ibland oroar jag mig över framtiden, ibland oroar jag mig över att jag inte kommer att få någon mer kärlek i mitt liv.
Det gör ont att vara olyckligt kär. Ja jag är fortfarande kär och jag vet inte hur jag ska sluta vara det. Hur stänger man av känslor?
Johannes är perfekt för mig och jag vet inte hur jag ska kunna hitta någon som passar mig lika bra. Tydligen är inte jag perfekt för honom men det kan jag ju inte göra något åt.
Att vara singel är inget naturligt tillstånd för mig. Jag vill ha någon. Någon som jag kan älska och som älskar mig tillbaka. Jag vill inte hitta mig själv eller nåt sånt, jag vill hitta kärlek.
Jag förstår inte hur jag ska komma över Johannes och jag förstår inte hur jag ska kunna hitta någon som inte bara står ut med mina dåliga sidor utan även visar förståelse för dem. Just nu känns det omöjligt. 
Jobbigt
Idag tänkte jag ju sammanställa Johannes intervju men det har inte alls gått bra. Ja ha inte alls lyckats speciellt bra med att plugga idag. Min hjärna har typ lagt av känns det som. Men nästa vecka måste jag lyckas plugga på nåt sätt för då måste jag lämna in uppgiften, på torsdag.
Tårar
En mycket klok klasskamrat sa till mig igår att när man drabbas av sorg så får man ett visst antal tårar som bara måste ut. Inte vet jag om det stämmer eller så men. Så det är lika bra att få ut dom i stället för att hålla allt inom sig, det blir aldrig bra när man gör så.
En sak som jag tänkt på angående att gråta är att det är aldrig lika vackert som i filmer. Där kommer det några några enstaka tårar som inte förstör sminket eller någonting. Men sådär ser då jag inte ut när jag gråter kan jag ju säga. Jag blir helt rödflammig i ansiktet å snoret börjar rinna och ja det är inte alls någon vacker syn skulle jag säga.
En annan sak jag tänkt på när jag gråtit är att jag tycker att mina ögon får en annan färg. Det är det enda som blir finare. Det kan vara inbillning men ja tycker att färgen blir ljusare å mer turkos eller nåt.
Finns det någon i verkligheten som är vacker när de gråter?
Vikt
Det är inte så att ja tycker att ja ä tjock och sådär men ja börjar ju märka att kläderna inte sitter lika bra längre å speciellt byxor. Å det är inte så roligt. Problemet är ju att ja ä ganska stillasittande och tycker det är tråkigt att vara ute och gå ensam. Dessutom har jag svårt att komma i väg till gymmet och diet är inte att tänka på. Jag gillar mat alldeles för mycket =).
Maj maj måne jag kan lura dig till Skåne
Igår var det ju Valborg. Eftersom Johannes jobba så blev det ingen brasa och fyrverkeri för min del. Ja ville liksom inte gå själv, det kändes inte så kul. Men ja tänkte att man kanske kunde se fyrverkerierna från fönstrena. Men eftersom fönstrena inte är vända mot Universitetet så tog jag fel. Det enda jag upplevde av dem var smällarna och dom kunde jag mer än gärna barit utan.
Jag har funderat på en grej gällande min rubrik. Så sa man ju när man var liten å skulle luras första maj. Ja vet inte om det är så utbrett som att luras första april men. Om man luras första maj i Skåne vad säger man då? Man kan ju inte säga Skåne för dom är ju redan där så då blir man ju inte lurad nånstans. Nån som är från Skåne som vet? Eller känner nån därifrån?
Är man sämre bara för att man är "sörlänning"
Arg på mig själv
Ja förstår inte vad det är för fel på mig alltså! Nu i helgen hade jag behövt plugga en del eftersom vi har rätt mycket att göra. Men vad gör jag då?! Jo jag är innne på internet å kollar facebook typ stup i kvarten. Å i fredags låg ja typ å sov hela dagen efter att ja hade kommit hem från skolan. Visst har ja hunnit plugga lite åxå men inte alls lika mycket som ja hade tänkt mig. Usch vad arg å besviken ja ä på mig själv. Varför gör ja inte som ja säger?! Ibland känns det som att det sitter nån innne i mitt huvut som försöker förstöra för mig. Ja ha ju iaf hunnit skriva lite frågor å funderat till intervjun på onsdag. Å idag har ja kollat igenom frågorna vi har gjort inför intervjuerna i arbetsmiljöledning å så har ja tränat på det ja ska säga imorgon på seminariet. Men det vill verkligen inte sätta sig den här gången. Ja får väl läsa innantill som vanligt då. Det känns säkrast så, då blir det ju inte fel iaf.
Musik som framkallar känslor
Vissa låtar knyter man ju vissa minnen och känslor till så det blev en känslosam kväll kan jag ju säga. Det kom upp en massa minnen från enklare tider. Tänk om allt kunde vara lika lätt som då.
Det är konstigt hur vår hjärna fungerar egentligen. Att det finns massa kopplingar mellan minnen, musik, smaker och lukter.
Känns som något som händer i filmer
När jag genom facebook fick reda på vem det var så kändes det sorgligt. Han förtjänade inte att brännas till döds i bakluckan på en bil. Det jag hoppas på är att mördarna var så pass mänskliga att de dödade dem innan de hamnade i bakluckan. För tänk vilken hemsk död och vilken panik man skulle ha. Att bara ligga där och inte kunna göra något åt saken och bara känna att det blir varmare och man får svårare att andas. Nej usch vad hemskt.
Jag kan ju inte säga att ja kände honom väl men jag har ju pratat med honom några gånger. Vi gick ju i parallelklass på högstadiet å så. När vi var på skolresa i Paris så var han inne i mitt och Sandras rum och hälsa på och jag har kort på honom i mitt fotoalbum t.o.m. Den sista gången jag träffade honom var sommaren 2007 eller 2008 när ja hade vart på Olssons brygga å skulle hem. Han kände igen mig å börja prata med mig. Vi diskuterade vad vi gjorde nu för tiden och varför jag gick barfota =). Som jag uppfattade det så var han en snäll, trevlig och rolig person.
Jag tycker verkligen synd om hans släkt och vänner. Sådana här saker är nog inte lätta att gå igenom.
Hur ska man göra?
Alltså om jag sover så länge som jag vill tills ja känner mig någorlunda pigg så går ja ju upp väldigt sent å typ halva dagen är borta.
Men om jag går upp tidigt på morgonen (eller iaf någorlunda tidigt :p) då blir ja så trött under dagen. Speciellt om jag läser :p. Så då måste ja sova å då brukar det inte bli bara en kvart som egentligen räcker. Utan då blir det ju nån timme eller två.
Så frågan är ju då vilket som är bäst och hur jag får mest gjort?
Idag har jag gjort klart ett utkast på en enkät men jag är verkligen inte nöjd. Det känns inte alls bra. I och med att ja skulle få in teorin på nåt sätt så följde jag Ajzens mall för hur man ska göra en enkät men det kändes inte så bra. Jag har även skrivit lite till på teoridelen.
Å nu sitter ja här å ser på Criminal Minds å mår illa. Ja åt nämligen ungsbakad lax å bulgur. Det var ganska länge sen ja åt det så ja tänkte att det skulle gå bra den här gången. Men inte då. Varje gång ja försöker äta det så blir ja lite illamående å ja vet inte varför det är så. Men ja får nog helt enkelt undvika att äta det nån mer gång. För det är inte speciellt trevligt att må illa :p.
Dålig dag
I helgen har ja fortfarande inte hunnit plugga något så ja känner mig rätt dålig när det gäller det. Ska väl försöka sätta igång med det snart. johannes ligger fortfarande å sover. Han har varit å jobba fredag och lördag så jag har varit ensam i helgen igen. Fast det gör väl inte så mycket egentligen för när han ä hemma brukar han ju ändå sitta vid datorn och jag vid tv:n. Det är synd att han inte tycker om å se dom programmen ja vill se.
Vad gjorde jag då igår eftersom ja inte hann med å plugga? Ja det kan man ju undra. Jag gick upp vid tolv så då var ju hela förmiddan förbi. Sen var ja å tvätta å var en timme på gymmet. Så va jaå handla mat åxå å slutligen så strök jag kläder. Ja jag vet att det kanske är lite onödigt att stryka kläder men nu gör ja det iaf. Sen så satt ja en del framför datorn å gjorde onödiga saker å sen kolla ja på tv.
Ja såg en liten snutt på nån dokumentär om en flicka som hade anorexi. Hon var åtta år! Ja fattar inte vart världen är på väg. Det var från Storbritannien å de sa att 3/4 av alla 7-åringar vill bli smalare. Man ska inte ens behöva tänka på såna saker när man är i den åldern! Ja börja undra på hur man själv ska göra när man får barn så att de känner sig fina och duger precis som de är. Jag själv har aldrig brytt mig speciellt mycket om att ja skulle va tjock eller så och jag hoppas inte mina barn gör det heller, om ja får nåra.
Snarkningar
Jag tror att någon av våra grannar snarkar om nätterna för när ja försöker sova så brukar ja höra ett svagt lite brummande ljud eller hur man ska förklara det som återkommer i samma takt som andetag. Det är ju ingenting ja stör mig på eftersom det är så svagt men det är ändå ganska komiskt att ja kan höra det. Det var inget jag hörde i våras så det borde va från dom nya grannarna som flytta in här bredvid i höst. Sovrummen ligger ju vägg i vägg å på natten när man ska sova så brukar det ju annars va tyst runt omkring en så då slinker väl det där ljudet igenom. Annars är det inte speciellt lyhört här tycker ja å det är ju bra =).
Själv så snarkar ja ju inte, i alla fall vad ja ha märkt =). Å Johannes ha inte sagt nåt om det heller så ja tror inte ja gör det heller. Men ja har ju alla förutsättningar för att börja snarka eftersom både mamma å pappa gör det :p. Men det är absolut inget ja strävar efter för det är ju jobbigt för den som ska sova bredvid. Å ja ha fått den turen att ha en sambo som inte snarkar heller, det är väldigt skönt. För ja ä väldigt känslig för ljud å har lätt för att vakna å svårt för att somna. Ja vet hur jobbigt det kan va för Johan snarkade när vi var ihop å dessutom somna han så fort han la huvudet på kudden. Å nästan alltid börja ha snarka när han somna å ja låg där å försökte somna men det var inte så lätt. Så därför ä ja väldigt lättad över att Johannes ä så tyst när han sover.
Kyligt inomhus å varmt utomhus
Dessutom har ja ju inte haft nån som kan värma mig nu senaste dagarna heller för Johannes har varit i Haparanda å Kalix sen i lördags kväll =(...det är inte så kul tycker ja att han har varit borta så länge men han kommer tillbaka på natten mellan torsdag å fredag (förhoppningsvis)...en gång sa han faktiskt en väldigt dum sak...han sa att "det är ju inte säkert att ja kommer hem"...så kan man ju inte säga heller! Som att ja skulle bli midre orolig då liksom :p...det är faktiskt inte så snällt å säga så tycker ja...
Värst tycker ja det är att vara ensam på kvällen när man ska sova...tycker det är mysigare å sova med nån...på dagen går det ju ganska bra för då ska man ju ändå bara vara i skolan eller läsa eller så ser man på tv eller sitter vid datorn å då känner man sig ju inte så ensam...men på kvällen är det värre...å ja ä ju lite knepig åxå för då tänker ja på jätteknäppa saker...som att det kanske kommer nån inbrottstjuv å försöker mörda mig...så då tänker ja ut planer för hur ja ska gömma mig i badrummet...haha =D...ja sa ju att ja ä knäpp...det är ju inte så troligt liksom att nån skulle välja just våran lägenhet att bryta in i...men man tänker inte alltid logiskt...vi människor ä ju inte så bra på att tänka logiskt så :p
Uppsatsångest
Så nu sitter ja här å kollar på internet å gör inte det ja borde...suck! när ska det vända?
Sambo eller mamma?
Nä nu ska ja sluta gnälla...det finns faktiskt många bra sidor med å va sambo åxå :)
Livet
I min enmansstudie så har ja kommit fram till att det blir så :p...när ja bodde hemma så var ja gladare å var inte lika ofta ledsen som nu för tiden...men det finns väl många förklaringar till varför det är så...det kanske är som våran lärare i familjerätten sa att man blir mer känslig ju äldre man blir...å om det är så så ser ja verkligen inte fram emot framtiden för då kommer ja ju va ledsen varje dag eller nåt :p...
Det kan ju va så att om man är ledsen ofta så förstärks de kopplingarna i hjärnan (eller hur det nu var) och man har sen lättare att bli det...ju mer man gör en sak desto lättare har man ju för att göra det sen...det gäller ju allt...så det kanske är likadant när det gäller känslor
En förklaring till att ja känner mig ledsen oftare ä åxå att mitt liv känns splittrat å att ja bara lever halva livet å den andra halvan är kvar i Arvika...mitt sociala liv var mycket bättre hemma än här uppe...å bara för att ja inte är så social betyder det inte att ja inte vill ha ett socialt liv :p...ibland kan ja känna mig ensam å då är det ju ganska nära till tårarna...
Men i januari så ska ja ju flytta ihop med Johannes å då kommer ja inte vara ensam lika ofta så då kanske det blir bättre :)
Ljusa nätter
