Jag förstår inte varför jag nästan alltid ska gå runt med en malande oro eller ängslan som gnager inom mig...
Det värsta är ju att det mesta är ju saker som man inte kan göra något åt...men inte lägger man ner oron för det
Å det gäller ju inte bara mina egna problem utan det är ju även andras som ja oroar mig över...men det är som att ja inte kan låta bli...ja vill ju att alla som jag har runt om mig ska ha det bra och vara lyckliga och även jag själv...om ett problem försvinner så finns det alltid många fler som kan ta över...jag bär på oro som räcker och blir över, det skulle kunna räcka till många normala människor som inte ska oroa sig över allt :p

Det jag oroar mig för i vågor just nu är framtiden, nutiden, dåtiden, jobb, skola, ensamhet, utanförskap, mina och andras relationer, andras hälsa, andras åsikter om mig, min och andras lycka, andras hälsa, min personlighet

Ja vet ju att ingenting blir bättre bara för att ja oroar mig men ändå gör jag det...speciellt andras liv kan jag ju inte göra så mycket åt :p...ja vill liksom kunna fixa allt så alla har det bra...men tyvärr så går ju inte det :(