Idag har ja då som sagt var haft opponering på forskningsplanen...det gick väl ok tror ja...det känns faktiskt lättare när man sitter så där mittemot varann å pratar än när man står framfr folk och pratar...jag var där på alla passen, alltså ett till egentligen sex men vi sluta typ kvart över...man behövde egentligen bara vara med på sitt eget pass men ja kände ju att det kunde va intressant å höra vad de andra skulle ha om å hur de andra la upp det å så...ja hade ju inte förrän sista passet så...men Ida hade sån tur att hon hade första passet...ja ä helt slut nu, så trött...det är jobbigt å va i skolan så länge å lyssna på så många opponeringar...å man blir ju mer slut i huvudet när man sitter å är nervös hela tiden åxå...

Jag blev väldigt förvånad över att Robert typ inte hade något att anmärka på...han sa ju att anledningen var att ja skrivit så lite men han hade ju skrivit ungefär lika mycket å ja hade en massa frågor men ja tog bara upp typ fyra stora saker eftersom han nu ändå kommentera mitt arbete så lite...dom andra hade inte heller så mycket frågor...dom va nog trötta tror ja...så ja fick ingen sån där svår fråga som ja inte riktigt kunde svara på som till exempel relevansen för psykologi...fast ja fick iofs frågan varför ja hade en frågeställning om metoden ger bättre resultat inom vissa årskurser å det kunde ja inte riktigt svara på för ja tänkte inte så mycket när ja skrev den ja bara skrev den å tänkte inte alls på nåt...

Så nu har man kommit hem å ätit å så där...det känns som ja skulle kunna somna nu...gäsp

Det känns lite konstigt att man inte har något schemalagt i skolan nu förrän i maj med opponeringen på hela uppsatsen...så vissa kanske man har sett för sista gången nu...vem vet...konstigt känns det iaf