Idag har jag varit på aerobic för första gången i mitt liv. Som vanligt var jag lite orolig innan. För man vet ju aldrig hur svårt saker och ting är och hur duktiga alla andra är. Jag hatar att känna mig dålig. Det är en stor anledning till att jag inte har varit på BodyPump sedan innan jul och bara varit på StepUp en gång sen ja flytta hit upp. Det är inte så att ja måste vara bäst utan det jag vill är att ja känner att ja klarar av alla moment. Å det har ja inte kännt på nån gruppträning förut.

När jag satt där utanför salen så var jag helt ensam å de som kom skulle ännu en trappa upp. Så ja börja bli väldigt orolig att ja var den enda som skulle gå å det var ju inget jag kände för direkt :p. Å så kom då instruktören å det hade fortfarande inte kommit någon än. Å då kändes det ju ännu mer nervöst. Men till slut så kom det några till iaf. Det var skönt. Men vi var bara sex stycken så det var ju inte alls många.

Det kändes som att det var lite min grej det här. Jag lyckades att sätta koreografin ganska bra tycker ja för å va första å ja slutade aldrig som ja ha gjort på de andra gruppträningarna. Eller ja ibland gjorde jag det för ja tappa bort mig men inte för att ja inte orkade. Det kändes riktigt bra. Dessutom var jag inte sämst å även om det låter egoistiskt men ja känner mig ju faktiskt bättre om jag inte är den sämsta.

Egentligen skulle vi hinna med tio minuter styrka åxå men det får väl bli nästa gång eller nåt. För ja tror att det kommer bli fler gånger. Det är ju en bra tid åxå, klockan fem på måndagar. Det är inget på teve då och det är före maten.