Det här som hände i Getinge känns ju som taget ur en film. Det är sånt som inte händer i verkligheten och i alla fall inte personer som man vet vilka de är. Allting känns bara så konstigt.

När jag genom facebook fick reda på vem det var så kändes det sorgligt. Han förtjänade inte att brännas till döds i bakluckan på en bil. Det jag hoppas på är att mördarna var så pass mänskliga att de dödade dem innan de hamnade i bakluckan. För tänk vilken hemsk död och vilken panik man skulle ha. Att bara ligga där och inte kunna göra något åt saken och bara känna att det blir varmare och man får svårare att andas. Nej usch vad hemskt.

Jag kan ju inte säga att ja kände honom väl men jag har ju pratat med honom några gånger. Vi gick ju i parallelklass på högstadiet å så. När vi var på skolresa i Paris så var han inne i mitt och Sandras rum och hälsa på och jag har kort på honom i mitt fotoalbum t.o.m. Den sista gången jag träffade honom var sommaren 2007 eller 2008 när ja hade vart på Olssons brygga å skulle hem. Han kände igen mig å börja prata med mig. Vi diskuterade vad vi gjorde nu för tiden och varför jag gick barfota =). Som jag uppfattade det så var han en snäll, trevlig och rolig person.

Jag tycker verkligen synd om hans släkt och vänner. Sådana här saker är nog inte lätta att gå igenom.