Jag har väldigt svårt att förhålla mig till det här med att bara vara vän med Johannes. Hur är man kompis när man varit tillsammans? Var går gränsen? Vad kan man göra och inte göra? Jag har en massa frågor men det finns inga svar. Allting känns jättekonstigt. Min kropp fattar inte varför den inte får pussas eller kela nåt mer och det krävs att man står emot automatiska impulser. Men det är svårt, speciellt när man bor tillsammans och allting annat är som vanligt. När kommer jag veta? Kommer jag någonsin göra det? Just nu lever jag i nåt slags vakuum mittemellan vänskap och kärlek där jag nog inbillar mig själv ibland att all är som vanligt. Det är enklare så. Det gör inte lika ont.