Just nu är en väldigt jobbig tid. Det börjar sjunka in vad som verkligen har hänt och jag börjar inse vad det betyder. Men jag kommer nog inte helt förstå det förrän jag flyttar härifrån.

Jag måste ta mig själv i kragen för att orka med det sista i skolan. Jag är så fruktansvärt skoltrött just nu och det är en massa andra tankar som tar plats och virvlar runt. Men jag måste försöka hitta fokus för att kunna slutföra det här och nu är det inte mycket kvar. Egentligen skulle jag bara vilja ligga i soffan framför teven hela dagarna och inte behöva tänka på nånting men det går inte.

Vissa dagar bara gråter jag, vissa dagar mår jag relativt bra, ibland oroar jag mig över alla praktiska saker som måste fixas, ibland oroar jag mig över framtiden, ibland oroar jag mig över att jag inte kommer att få någon mer kärlek i mitt liv.

Det gör ont att vara olyckligt kär. Ja jag är fortfarande kär och jag vet inte hur jag ska sluta vara det. Hur stänger man av känslor?

Johannes är perfekt för mig och jag vet inte hur jag ska kunna hitta någon som passar mig lika bra. Tydligen är inte jag perfekt för honom men det kan jag ju inte göra något åt.

Att vara singel är inget naturligt tillstånd för mig. Jag vill ha någon. Någon som jag kan älska och som älskar mig tillbaka. Jag vill inte hitta mig själv eller nåt sånt, jag vill hitta kärlek.

Jag förstår inte hur jag ska komma över Johannes och jag förstår inte hur jag ska kunna hitta någon som inte bara står ut med mina dåliga sidor utan även visar förståelse för dem. Just nu känns det omöjligt.